Tvångsmedlen kan reduceras till att löner skall betalas i Nya Drachmer och att all prissättning i butiker skall ske i Nya Drachmer. Växlingskostnader införs så att det inte lönar sig att göra kortsiktiga växlingar från Nya Drachmer till Euro och tillbaka till Nya Drachmer om växlingskursen är stabil.
Alla greker och grekiska företag får behålla sina skulder och tillgångar i Euro.
En grekisk riksbank skapas som är oberoende av grekiska staten. Den har hand om distribution av Drachmer och förvaring av de Euron som har använts vid växling till Drachmer.
Nya Drachmer införs till en initial kurs som bestäms av en bedömning av vilket löneläge som behövs för grekisk ekonomi. Säg att Nya Drachmer införs till en kurs motsvarande 80 % av kursen för Euro. Riksbanken kan nu garantera denna kurs med hjälp av sina inväxlade Euron. Om det visar sig att behövs ytterligare sänkning av kursen så kan riksbanken bestämma ytterligare försiktiga nedskrivningar.
Devalveringen innebär att den grekiska statens utgifter för lönekostnader (omräknat i Euro) minskar och att grekiska företag blir mer konkurrenskraftiga. I en senare fas kan Nya Drachmer bli en helt självständig valuta med en kurs som bestäms av marknaden. Valutakursen för Nya Drachmer hålls hela tiden konvertibel mot Euro.
Euron som växlas in dras tillbaka och förvaras av riksbanken för att i en första fas göra Drachmer konvertibel med Euro till en kurs som bestäms av Riksbanken. Vid övergången till nästa fas makuleras de förvarade Euron för att inte öka penningmängden i Euroområdet och Grekland. Kursen kan sedan bestämmas av marknaden.
Under första fasen görs vissa begränsningar för konton i Drachmer. Korta krediter i Nya Drachmer kan beviljas via kreditkort. Räntefria lönekonton kan tillåtas. Allt långsiktigt sparande och långsiktiga lån sker i Euro. Alla bankomater ger Drachmer. Om någon har ett konto med Euron så används aktuell växlingskurs mot Drachmer.
